Sista kvallen i kara NZ
- Vi lamnade Queenstown efter tre manaders hart liv for att slappa i tva veckor pa paradisoarna i FIJI! Det var underbart och uppiggande. Solen stralade pa vara bleka kroppar som for vissa blev bruna. Andra (Magda) forblev morkbleka.
- Vi landade i Christchurch igen och hoppade pa den grona bussen (kiwi experience) och headade upp mot Kaikoura. Dar spontant bestamde vi oss for att simma med delfiner igen! Wiiihuuuu, dar var det kallt och grymt! Hundratals delfiner svammade runt oss, riktigt skoj.
-Halsade pa fina Amy i Blenheim over en natt.
-Akte upp till Wellington. REGN! Lina fick ett svullet nylle efter att ha deltagit i en mosh pit. Hon ar hard som stal. Brutal kvinna. Det gjorde ont sager hon. Kan forsta det, det sag faktiskt lite nasty ut med blodet och varet pa lappen..
- Akte vidare till Taupo, tredje gangen gillt holl vi pa att saga. Dar sov vi finfint pa Base hostel. Mums. Dagen darpa var det nara pa att missa vara platser pa bussen!! OMG, vi holl pa att bli kvar dar och potentiellt missa planet hem till SWEDEN! Men ack och ve, vi kom med! Hur kunde det komma sig att vi holl pa att missa bussen undrar ni kanske? Det vet inte vi - fraga Kiwi! De hade kranglat till det ganska rejalt, men det loste sig - like always!
- Pjuuu, antligen i Auckland! Heaps av shopping, shopping och mer shopping. Nu ar vi panka och belatna. Sitter pa hostlet Nomads Fusion dar vi borjade var resa for exakt 6 manader sedan.
Kanns lite annorlunda att inte ha nagra aventyr inplanerade under de narmsta tre dagarna da vi bara ska sitta pa flygplan.
OJ oj, nu tar internet slut. Vi ses i Sverige ya'll!
Auckland
Nu tar internetet slut om cirkus 30 sekunder, det kommer en annan uppdatering lite senare!
Peace,
Nu ska ni fa hora pa grejer!
Oj vad tiden gar fort har, dagarna bara springer ivag!
Vi har varit i Queenstown i over tva manader nu, vilket konstigt nog inte alls kanns sa lange. Queenstown kanns verkligen som var hemstad. Det ar sa sjukt mysigt har, manniskorna, stamnigen, festerna, aventyret.. allt! Kan nog vara min favoritplats pa jorden an sa lange.
Det lite mindre roliga ar att det samtidigt som det borjar bli varmare hemma i sverige, bli det kallare har. Traden borjar sakta men saker tappa farg, vindarna kallare och nar man vandrar hem pa natterna fran krogen sa fryser man nastan ihjal.
Nar vi akte hit plannerade vi ju inte riktigt att ta med oss dunjackan, vilket faskistk skulle behovas, iallafall runt 04 am pa tidigar mornar... Da ar det tur att varldens basta hamburgehak finns har. En varm Fergburger finns har hos oss o varmer!
Sallet att vara pa kl 04am.
Iallafall, vi har kommit pa en plan.
Om tre veckor drar vi, Jag, Magda, Victor och vara tva supergrymma nyfunna svenska vanner Julia och Viktoria till FIJI!!!
Ja, det ar sant. Vi betalade resan idag :)
I tva veckor ska vi glida runt och leva varldens paradisliv. Jag langtar sa! Att jobba som housekeeper kan vara bland det hardaste jobb man kan ha, sa vi fortjanar verkligen ett riktigt glassliv over nagra veckor.
Googla upp lite bilder pa Fiji sa ska ni fa se vilket paradis vi ska till.. uuuuunderbart!
= 
I forrgar va vi ute pa hourse trekking, sicken upplevelse! Haftigt att se Nz's makalosa natur fran hastryggens perspektiv. Det var superkul! Men idag har vi haft sjukt ont i rumpan allihop, kanske inte lika kul, men latt vart det!
Sist men inte minst vill vi tacka magdas o min kara mamma for att ni skickat oss det vi langtat efter sa lange.. Kavriar! Muuuumms!
Nu ska vi hem o lagga scones, och ha mysig filmkvall.
Hejsvej sverige! / Lina
Livet rullar pa i Queenstown!)
Windowspray works on everything
Queenstown - we like!
Vi borjade jobba tisdagen den 4:e. Mandagen den 3:e gjorde vi nagot som jag har forsokt forbereda mig mentalt till i ungefar ett halvar. The Nevis Bungy Jump. 134 meter. 8,5 sekunders free falling. Den ni! Har varit varldens hogsta, men ar numera Nya Zeelands hogsta bungy jump. Var betydligt mer samlad infor det hoppet, trots att det ar sjukt mycket hogre an Kawarau. Lina var ocksa ganska lugn men det kan ha berott pa att hon var lite sliten efter tre kvallars festande. Victor kunde jatte, jattetrakigt nog inte hoppa for att han fortfarande var jattesjuk. Men vad vi har hort sa har han bokat om det och ska hoppa det snart. Lyckosten har det kvar, ar lite sugen pa att gora om det faktiskt!
Det gar inte att forklara hur det kanns att slanga sig ut med endast en lina fastspand vid fotterna. Det jobbigaste ar att ta sjalva skuttet, sedan finns det inte sa mycket mer att gora an att falla ruskigt fort mot en flod och med en bergsvagg bredvid sig. Jag glomde(?) skrika men det gjorde jag ordentligt efter forsta bouncen. Lina skrek fran start! Finns inte sa mycket mer att saga an att det var GRYMT!
Sedan dess har vi bara jobbat. Jobbat jobbat och jobbat. Det ar riktigt tungt att slapa har vi markt, det kanns i hela kroppen! Men imorgon har vi en day off, sa ikvall blir det lite utgang kanner vi pa oss. Dags att prova pa hur utelivet ar for oss locals ;-) Sondagar ar tydligen en bra kvall har ocksa, inte bara pa Gronan ;-)
31/12 - 1/1-11
Den 31 december lamnade vi Wanaka for att anlanda vid vart efterlangtade resmal - Queenstown! Vi hade hort att det var stallet dar man skulle vara over nyar, sa vi hade tur att vi lyckades hamna dar till den 31:a. Vi borjade tagga till redan pa bussen nar vi borjade kanna att det inte var langt kvar till destinationen. Lite spontant sa busschaufforen att han hade fixat sa att vi fick ett sjukt bra pris pa att bungy jumpa vid Kawarau Bridge, det stallet dar bungy jumpen foddes. Sa vi tankte: why not? Bra avslut pa aret 2010, men oj sa nervosa vi blev. Skulle vi verkligen hoppa fran en bro, 43 m och dippa huvudet i floden?
Jamenvisst, det gjorde vi!! Jag (Magdalena) holl pa att fa spader, var sa sjukt nervos! Lina hade hoppat en gang i Sverige for tre ar sen sa hon visste ungefar vad det handlade om. Och Victor var lika cool som alltid. Krampaktigt forsokte jag halla mig kvar vid bron samtidigt som fotterna borjade motvilligt att ga mot kanten. Mannen som jobbade dar tvingade mig att slappa bron och da fanns det ingen utvag langre. 3-2-1-BUNGY! Och sa var det bara att hoppa! Den kanslan gar inte att beskriva, det var grymt! Forst hoppade jag, sedan Lina och sist Victor. Var alldeles skakis efterat, men jag hade garna velat doppa huvudet i floden, vilket jag inte lyckades med. Lina och Victor blev ganska ordentligt blota!
Lyckliga och ikladda i vara nya snygga I did it - Kawarau Bridge Bungy-trojor landade vi i Queenstown! Antligen! Vilken vacker stad, det ar en sadan harlig stamning har! Vi bosatte oss vid Nomads och vi tre svenskar fick de sista platserna. Tyvarr blev vi splittrade forst, men vi hamnade alla tre i samma rum dagen efter.
Val framme var det dags att borja partaja! Snabb dusch, kladda pa smink och hoppa in i den snygga nyarsoutfiten och sedan dags att borja fora i koket, dar nastan hela var kiwibuss satt. Vid 7.30 pm gick vi till World Bar dar det var dags for lite pizzabuffe! Damn vilket god pizza! Vi tryckte i oss en hel del om vi sager sa. Sedan drog det igang ordentligt! Tekannor och ol, lite dricklekar och mycket pratande med alla harliga bussmanniskor. Sedan var det dags att dra ner till sjon vid tolvslaget. Pa nagot vis lyckades vi tappa bort hela var buss, men det blev roligt anda. Vi tande Linas tomtebloss hon fatt av sin mamma i julklapp och onskade varandra ett gott nytt ar.
Sedan dags for nasta bar - Altitude vid Base hostel. Dags for lite dans! Eller lite var en underdrift - dags att dansa loss ordentligt! Dar motte vi upp hela var buss igen och rojde galet faktiskt. En riktigt bra kvall! Kandes lite konstigt att fira nyar i klanning och i varme, och inte i ett iskallt Sverige. Det blev ett riktigt lyckat nyar!
Dagen efter fanns det ingen tid for vila! Da var det dags for pole-dancing med kiwibussen! Victor blev tyvarr sjuk och missade det. Pa med shorts och sedan var det bara att borja ala sig runt polen. Ganska svart att se sexig ut nar musklerna borjade skaka av anstrangning och svetten borjade rinna. Men vi lyckades lara oss en riktigt snygg koreografi och spinns runt pinnen. Sa blev det en utgang den kvallen ocksa. Och tva kvallar efter det. I know, kan lata lite brutalt att festa 4 natter pa raken, men vi kampade pa. Vi gjorde nagot vettigt ocksa - har hittat jobb! (Kommer mer om det i nasta inlagg)
Hmm.. tankte lagga upp en massa bilder, men det gar inte att gora det nu konstigt nog. Det kommer nog lite senare, bilder ar alltid roligt att titta pa! Ni som har facebook far kika in dar, nu finns aven var Skydiving Videos uppe, OCH var video fran The Nevis-bungy jumpen! Men det hoppet kommer i ett annat inlagg ocksa ;)
Uppdatering: nu så finns det lite bilder uppe!
catch up
Forsta stoppet blev Westport dar vi hade en lugn kvall med tonfiskomelett till middag och lite Sagan om Ringen I pa tv. Nasta stopp blev nagot stalle vi inte riktigt vet namnet pa, men da var det dags for att partaja lite, dags for lite maskerad! Temat var P sa vi kladde ut oss till pirater. Nagon var en penna, en annan paket. En tysk hade klatt ut sig till Pippi Langstrump och alla hade varit kreativa med sina outfits. Det var en riktigt rolig kvall!
Dagen efter var vi lite halvsega om vi sager sa. Men sjalvklart orkade vi turista lite ocksa, sa vi fick spana in lite Pancakesrocks! Haftigt, men lite trakigt att regnet bara oste ner. Dyngblota fortsatte vi bussturen ner mot Franz Josef. Dar regnade det ocksa. (South Island har inte gjort ett bra intryck med vadret an sa lange, hoppas pa forbattring). Dar badade vi utomhus i en bubbelpool och tittade ut over de hoga bergen, och lite glaciar fick vi se ocksa. Valdigt vackert.
Pa kvallen var det dags for lite tavling. Man skulle para in sig tva och tva for att sedan bli blindfolded och leta efter kladnypor pa varandra. Det snabbaste paret vann Sky diving 2 for 1. Tavlingsinriktade som Lina och jag ar sa stod vi lange och diskuterade om det snabbaste sattet att hitta kladnyporna. Vi tranade och peppade till oss, vi var riktigt taggade pa att krossa de andra deltagarna. And guess what? Vi vann grymt hart over de andra! Victor var var kompanjon och alla fran Kiwibussen skrek var de satt. Sa vi vann overlagset pa 30 sekunder, och tvaan hade runt 50 tror jag.
Klockan 5 klev vi upp morgonen efter for att hoppa tandem sky dive igen, i Franz Josef. Vi alla tre ville hoppa sa vi bestamde att vi skulle dela pa priset for tva hopp. Vi vantade och vantade vid flygplatsen, men det var for molningt sa vi fick inte hoppa. Sa vi gav vart pris till ett svensk par vi traffade pa bussen, som skulle stanna i Franz Josef i nagra dagar.
En natt stannande vi i Wanaka dar vi gjorde ingenting. Sedan var det dags for nyar i Queenstown, vilket kommer i nasta inlagg. Bilder lar komma upp lite senare ocksa!
Gott Nytt Ar halsar vi fran andra sidan jorden!
GOD JUL!!!
Eftersom vi inte är i Sverige så firar vi jul den 25e december, på Christmas day. Så egentligen är det inte för sent.
Just nu sitter vi hemma hos Amy, helt ledbrutna.. typ. Vi har ätit SÅ mycket idag så vi är helt slut. Precis som det ska vara på jul!
Julskinka, lax, knäckebröd, ost, leverpastej, rödbetssallad, pepparkakor, knäck, lussekatter, glögg... och christmas cake.
Nästan en riktig svensk jul, förutom att vi satt utomhus o åt all mat i superhet sol. Jag (Lina) brände sönder mina axlar, och det är ju inte varje jul man gör det. Verkligen minnesvärt! Vi smällde smällkarameller också, de va kul :)
Tänkte sända iväg en fin julhälsning, från oss alla till er alla..
http://elfyourself.jibjab.com/view/Ah0JhvmEpbPzr5sR?cmpid=ey_fb_self
EN RIKTIGT FIN FILM! (tänk er med Arne Weise's röst)
Ni måste verkligen gå in o kika, den är grym.
God jul-dag på er! / Lina Magda Victor
SKYDIVE och annat smått o gott.
Ledsen för dålig uppdatering.. Men håll i er, för under dessa ouppdaterade dagar har det hänt spännande grejer.
För det första: VI HAR SKYDIVAT!!! Ja, det är sant.
Känslan av att slänga sig ur ett flygplan från 15000 feet (ca 4,5km över marken) är oslagbar. Den är svår att beskriva helt enkelt. Fritt fall i en minut, sen en fallskärmstur över makalös natur..
Fast, måste erkänna att hjärnan inte riktigt hängde med under själva fallet. I ena stunden satt vi i planet, och i andra hängde vi i fallskärmen.
Det är svårt att minnas den där minuten då vi föll i ca 240km/h rakt ner mot marken. Tur att våra tandemkillar vi hoppade med höll en filmkamera i handen under hela proceduren, så vi har en dvd på allt som hände! Dem dvd'erna är grymma! Tråkigt nog är dom i någont konstigt format, så vi får inte in dom varken här eller på facebook. Ni får helt enkelt vänta i fyra månader till på att få se dom!
Efter Tandemhoppet hoppade vi på kiwiexperience-bussen igen som tog oss ner mot Wellington via Rivervalley. I Rivervalley bodde vi en natt, hoppade från en liten klippa ner i en supermegastark fors, sov, åt choklad och vilade upp oss innan vi skulle vidare mot huvudstaden, Wellington!
Vi hoppar från klippan ner i den supermegastarka forsen, hittar ett vattenfall att bada i och en liten fors att fota.
Väl i Wellington regnade det supermycket, men det stoppade oss inte från att besöka ett stort gratis-museum. Vi fick gå in i ett litet hus som va med om en jordbävning, se en jätte och då menar jag verkligen en JÄTTEbläckfisk, leka med förstoringsglas och höra engelsktalande barn berätta om fåglar. Det var kul. När det var 15 minuter kvar innan museet skulle stänga insåg vi att vi hade missat fyra av museets fem våningar, vilket vi inte hann se. Tur att vi ska tillbaka till Wellington om kanske tre månader, då får vi ta igen allt.
På kvällen blev det en krogrunda utan dess like i huvudstaden. När klockan var runt 5 på morgonen isåg vi att det inte var någon idé att sova, eftersom färjan över till sydön skulle gå två timmar senare, så vi stannade vakna. Lite småjobbigt, men vi lyckades! 
Ja, det var ett riktigt kalas i Wellington!
Efter denna partynatt var det alltså färjan över till Sydön som gällde, och sen hem till Amy i Blenheim.
Mer detaljer om vad som har hänt här i Blenheim kommer i ett senare inlägg, för nu ska vi iväg till affären o köpa ingridienser till julgodis!!!
Längtar efter pepparkaksdeg... Mums.
Tjofaderej hej! / Lina
Surf, haka and free chocolate
Surfcamp'et i Raglan är nu avslutad! Tro det eller ej, men vi kom upp på brädan!! Vi är nog naturbegåvningar, iallafall något i den stilen... Eller?
Innan vi hamnade i Raglan mötte vi upp vår kära vän Amy!!
Vi körde surfcampet ihop, och delade sedan på oss för att sen mötas upp i Picton, där vi ska hem till hennes pappa och fira jul! Vi kommer alltså få en riktig jul. YAY! :) Eller, riktig och riktig... En grön jul med palmer, christmascakes och BBQ.. Lite annorlunda, men det gillar ju vi!
I Raglan så bodde vi i ett surfparadis uppe i bergen. Vi fick skjuts till beachen av snygga surfhunkar, surfade i snygga våtdräckter, och svalde mängder med saltvatten. Saltvatten är en riktigt bra näs-sköljare, snoret hängde med vinden, bokstavligt talat. Det blödde från fötterna och lederna värkte. Vi kämpade riktigt hårt, men ack så grymt roligt det var! Det gick riktigt fort from time to time när man väl kom upp på vågen. Grymt roligt!
Innan vi drog till Raglan stannade vi i Hamilton över två dagar, där vi träffade tre maoriska grabbar som lärde oss den riktiga Haka-dansen.
Föreställ er tre galna maorier ståendes ute på en gata, skrika Haka-dansen för två små svenska flickor. De försökte imponera.. och de lyckades.
Ka mate, ka mate, kaure kaure *2
Te nai te tangata huru huru
Nga nga i teke mai whaka whetu te ra
A hupane a hupane a hupane ku pane whete tu ra
HE!
Vi rekommenderar att ni söker på youtube Haka dance eller liknande, det är så maoriskt det bara går.
Just nu sitter vi i en park i Hamilton som har free Wifi. Om typ en timme går vår buss mot Taupo där vi troligtvis kommer stanna i två dagar innan vi drar vidare ner mot south island.
Vi glömde skriva en sak i inlägget som handlande om 90 mile beach.. Mitt när vi satt fast som värst kom det en backpackerkille vandrandes emot oss. Vi hoppades på att han skulle vara vår superhjälte, men det krävdes som sagt sju starka kroppar för att rubba får feta bil. Denne backpackerkille visade sig iallafall vara väldigt trevilg och vi bytte facebook med honom...
När vi satte oss här i parken nu idag för att vänta på bussen tyckte vi att vi kände igen en orange ryggsäck som vandrade förbi. Victor sprang ikapp för att kolla läget, och självklart var det han!
Nya Zeeland är inte så stort med andra ord.
Just nu sitter vi här i parken, njuter av gratis choklad och lyssnar på julmusik! Det ska vara en christmas festival här nu idag, men det missar vi pga bussen... mindre kul.
Nu måste vi kila! Dags för busstur mot Taupo! See ya later mates! Fler bilder kommer!
Lägesrapport..
..kan ju vara bra att få ibland!
Just nu sitter vi i Rotorua. För andra gången. Vi lämnar denna äggmöksluktande stad imorgon 11.35 am för att dra vidare mot Hamilton, där vi ska spendera två nätter innan vårt efterlängtade surfcamp i Raglan börjar! LÄNGTAR!!
(Varför det luktar äggmök här är inte för att någon har fjärtat.. Nej, det är de bubblande hålen i marken som finns lite överallt här som sprutar ut en lite ofräsch doft, så ni vet)
Varför vi är i Rotorua nu är för att min kära vän Ida av en tillfällighet också var här i Rotorua med några vänner på genomresa genom nz, så varför inte passa på att träffas lite här på andra sidan jorden? :) Himlans skoj faktiskt! Vi firade det igår med en liten utgång på ett ställe här i Rororua där dom bjöd på liveband som spelade riktigt fina rockklassiker! Bra natt.
Idag har vi haft en riktig chilldag. Suttit i en park och ätit jordgubbar doppade i en oerhört god choklad-dipp som bara finns här, klättrat på massor av olika och i vissa fall riktigt omöjliga klätterväggar som finns precis intill vårt hostel, och tittat på svensk film på min dator. Vinterviken. En film gjord år 1996, riktig goding alltså. Så dålig så den faktiskt blir helt underbar.
Magda ligger just nu och sover för att hon är trött. Victor ligger halvt död och kollar på Sagan Om Ringen, och jag.. sitter här en liten stund efter att ha bokat våra bussbiljetter till imorgon!
Så ja, en kväll i Rotorua kan alltså se ut såhär.
Vi har faktiskt hunnit med lite smått och gott sen det lilla äventyret med den nergrävda bilen på stranden.
Bland annat en kajaktur vid buddha-stället, som faktiskt var riktigt riktigt härlig, men som självklart inte slutade helt torr. Magdalena hade lite knas med att ta sig ur kajaken, och var självklart tvungen att välta ur den ca en meter intill stranden! Magdalena har nu lärt sig att man inte ska stå upp i en båt, iallafall inte i en kajak. ;)
Nä, nu är det dags att sova.
Godnatt Sverige!
Klart slut / Lina
Vi kämpade hårt.. och länge!
Första stoppet blev i Mangonui där det fanns en restaurang på vattnet, som påstods sig ha den godaste fish n' chipen i hela världen. Vi var ju bara tvugna att stanna där och checka om det stämde, och vi måste nog säga att den var riktigt fin! Nyfångad fisk till och med, bluenose. Ingen dålig utsikt heller!
Mätta i magarna styrde vi vidare mot Cape Reinga. Men först svängde vi ut på 90 Mile Beach och körde runt och runt på den hårt packade sanden! Grymt kul, vi öste Hoffmaestro ur högtalarna och vinkade till alla människor som gick på stranden!
Sedan gick någonting snett. Otroligt snett! Lina råkade göra så att vi fick se 90 Mile Beach (som nu i efterhand visade sig bara vara 60 miles) på riktigt nära avstånd. Victor hade ropat "JAGA SOLEN!", hon såg en solplätt och råkade stanna bilen på mjuk sand. Och där satt vi fast! Bilen bara sjönk och sjönk ner i den torra sanden. Så det var bara att börja gräva!
Vi började få riktig panik när tidvattnet började stiga, och ingen kotte var i närheten! Vi grävde ett bra tag innan en AwesomeBus kom körades på stranden. Kanske dom hade ett nummer vi kunde ringa? Men nej. De bara körde förbi i världens fart, och gav oss fingret. Vilka jävlar.
Vi ringde till och med 111 (nödlarm) och bad om hjälp, men när till och med dom sa att ingen, absolut INGEN någonsin skulle komma och hjälpa oss började vi må riktigt, riktigt dåligt på riktigt. Vi var i knipa, och ingen kunde hjälpa oss, utom vi själva. Vi grävde som tokar(!) i ungefär fyra timmar, och hoppet var borta. Solen var på väg ner och tidvattnet bara steg och steg.. Vi var rädda att bilen skulle ta riktigt med stryk av vågorna.
Tillslut kom en liten våg och sköljde in under bilden. Det gjorde faktiskt så att sanden blev hård så att chanserna ökade, tänkte vi. Men nej. Vi satt fortfarande fast.
När verkligen allt hopp var borta, och ångesten kom krypande gav vi ett sista försök - vi tog en pinne som Victor hade hämtat i den lilla ökenskog som fanns, och började pilla under de få millimeterna som fanns mellan bilens underdel och sanden. Vi grävde och grävde och grävde, och plötsligt från ingenstans ropar Lina de magiska orden - DET KOMMER EN BIL!
Bilen stannande och tittade misstänksamt på tre hungriga, slitna främlingar som var dränkta i sand och hade ett knäckt ansiktsuttryck. Lina pekade på bilen och flämtade fram "Please, help us." De kunde ju inte bara lämna oss där, så de butchiga maoriska locals'en hoppade ur bilen och sa till oss hur vi skulle göra. Vi gungande bilen fram och tillbaka för att göra sanden hård, och sedan knuffade vi som katten! Det krävdes 6 personer och en riktig biffig maorisk man för att få loss spanjorskans stackars, tunga bil.
Runt klockan 19 kom räddningen alltså. Då hade vi grävt i cirkus 4 timmar. Utan mat och hopp. Lina föll i gråt av lättnad och Magdalena sprang runt av lycka. Victor vet vi inte riktigt vad han gjorde. Han tänkte släppa bilen och hurra när bilen började få rullning, men har skärpte till sig och fortsatte trycka för fullt ändå! Bra Victor!
De tunga maorierna gav oss var sin öl när bilen var loss. Dom tyckte nog lite synd om oss..
Runt 20 började vi röra oss från beachen mot Cape Reinga. Vi kom fram i mörkret, så vi placerade bilen på parkeringen och sov i bilen. Lite obekvämt, men vi var så trötta efter allt grävande så det gjorde inte så mycket. Morgonen efter fick vi äntligen se Cape Reinga och där Tasman Sea och Stilla havet möts!
Buddha-statyer och tältmys
Vi har förflyttat oss från Bay of plenty, till Bay of island! De ni.
Just nu befinner vi oss på en mjuk madrass i ett tält placerat i en trädgård fylld av Buddha-statyer.
Jag ska förklara varför..
Allt började med att vi lämnade det faktiskt riktigt snuskiga hostelet i Te Puke, vilket var riiiiktigt skönt! Och hoppade istället in i vår nyfunna spanska väns van. Hennes namn är Jimena och kan nog vara den gulligaste spanior jag mött! Inte för att jag mött så jättemånga, men ändå.
Vi styrde bilen mot Coromandel, ett av NZ's vackraste ställen skulle jag tro. Kringelikrokvägar på bergen, utsikt över turkost hav med gröna små fluggiga öar lite överallt. Ganska svårt att förklara faktiskt.
Väl framme vid Cook beach som skulle bli vårt stop för natten kom vi på en, vilket vi då tyckte, väldigt bra idé. Vi skulle sova under bar himmel på stranden!
Såå, vi bunkrade upp med massor av käder under den då underbart sjärnklara himlen som hängde över oss. Vi såg otroliga stjärnfall, eller kanske va de kometfall? Vi myste ihop oss på en tunn liten filt med våra aldeles för tunna sovsäckar och försökte sova.. Det var sviiiiningt kallt kan jag berätta för er.
Men, här ger vi inte upp lätt. Ni vet ju om att det ger oss 3 poäng på vår kära scoreboard.. Och poäng tycker vi om!
Alla fick poäng, men det var jag och Victor som höll ut längst. Soluppgången var magisk!
Dagen därpå stekte vi på stranden och levde loppan, vandrade genom en djungel till Cathedral Cove, en stor grotta och massa andra häftigheter, bland annat ett vattenfall där man kunde ta roliga bilder (!!) och ett berg som man kunde ramla på och skrapa upp hela benet.
Andra natten på vårt van-äventyr besölt vi oss för att sova i tält. Det var skönt, och varmt.
Dagen efter det var det Hot Water Beach som stod på schemat! Vi grävde oss vår egna varma källa! Vatten var helt galet varmt så det på vissa ställen bubblade ur marken! Det var coolt. Victor och jag tog oss en liten sväng om i vattnet där vi hittade stora vågor att bodysurfa på, helt klart en bra dag.
Den natten checkade vi in på en capmping för att sen dagen där på spendera ca 8 timmar i bilen. Av någon anledning bestämde vi oss för att åka norrut. Till northland. Igen.
Vår spanjorska vän är på jobbjakt och vi hade hittat ett hostel här uppe som skulle hjälpa oss, men som tydligen bara ljög.. hm, ogilla.
Där av hamnade vi i Kerikeri. Vi gled runt och försökte hitta någonstans att bo, svängde in på en liten väg, och vips! Så hittade vi ett hus inburat av massor av vildvuxna buskar, blommor och buddha-statyer, vilket visade sig vara det perfekta stället för oss. Vi wooffar. Vi jobbar två dagar i deras trädgård med olika saker och är ledig två.
Vi har gratis boende med tillgång till kök o dusch o toalett. Perfekt!
Det var alltså berättelsen om varför vi är där vi är.
Faast, vi ska inte stanna här länge till, för den 8e december väntar ett surfcamp i Raglan!!!
Nu ska vi sova, imorgon är den en till jobbdag här på Buddha-stället. Magda ska limma igen hål i stora presänningar, Jemina ska nog sätta in frigolit i en liten vagn som ska bli som en husvagn och jag o Victor ska måla ett golv.
Det är faktiskt riktigt mysigt inne i vårt lilla tält, så nu säger vi heeeejdååå!
(Bilder på vad som händer hos oss kommer inom kort)
Btw, scoreboardpoängen lyder:
Magdalena: 29 p.
Lina: 24 p.
Victor: 20 p.
Klart slut / Lina
Coromandel
Första stoppet blev på Cooks beach! Vilken vacker strand, mjuk, ren och vattnet var turkost! Det var inte en kotte på stranden, utom vi fyra. Så på kvällskvisten gjorde vi upp en eld på stranden och grillade marshmallows. Vi kände oss säkra då brandstationen låg precis bakom oss.
Himlen var stjärnklar och vi såg flera stjärnfall. När elden var igång verkade det vara en superbra idé att sova på stranden och därmed knipa 3 poäng på Score boarden! Men allt eftersom timmarna gick blev det mindre och mindre behagligt. Riktigt svinkallt och fuktigt som in i katten! Vi var ganska slitna efter natten, så dagen efter fick det bara bli en massa sol och bad.
Vi besökte även Cathedral Cove! Ett jättevackert ställe där vi pasasde på att ta lite sexiga(?) bilder i ett vattenfall. Vem lyckades bäst?
